Hornstull, min uppväxt i Stockholm. Bakgrunden.

Att samla har under alla århundraden och årtusenden varit människans ständiga följeslagare. Samlarbehovet var i första hand avsätt för mat. Via jakten på villebråd och annan typ av föda grundlades ett behov av att finna något. Att söka, att hitta nya ställen med fina byten drev jägaren i allt större cirklar. Att sedan lägga det på sitt förvaringsställe, som en stor skatt, väl bevarad och hemlighetsfullt. Till slut kommer det stora ögonblicket då (jägaren, vykortssamlaren) vill visa upp sina troffeer. och det här är ett sådant tillfälle.

Varför jag har valt att samla vykort från Hornstull - Högalid har mycket enkla förklaringar. Själv så slog jag upp mina ögon för första gången för drygt 73 år sedan. Hornsgatan 154 6 trappor upp var adressen. Den facinerande utsikten bestod av Liljeholmsbron till vänster om mig, och till höger såg jag Liljeholmsbadet. I huset mitt emot mig på Hornsgatan var farfar och farmor ett portvaktspar.

Kämpade mig sedan igenom Högalids folkskola i 8 år.Adresserna har blivit ett par stycken inom området Hornsgatan, Högalidsgatan, Heleneborgsgatan, åter till Högalidsgatan. Åren går och jag lämnar mitt kära Högalid cirka 1965. Massor av minnen dyker upp då jag ser en del av dessa vykort. Titta där låg Göranssons tobaksaffär, titta där är plaskdammen i Högalidsparken. Kom ihåg att jag satsade en del för att visa att jag kunde dyka från stenen i plaskdammen.

Jag har valt att inte vara så strikt i min indelning av området Hornstull - Högalid. Mina gränser för samlandet är allt väster om Ringvägen ner till Årstabron. Visst blir det gränsfall ibland, men det går bara inte att låta ett vackert kort gå mig ur händerna.

Jag kommer inte att kommentera bilderna så mycket utan att det ska vara "bilderna får tala för sig själva".
Jag skulle även uppskatta om Du skriver och kommenterar någon av bilderna.

Tack för att Du tar dig tid att vandra runt i Hornstull via vykort.

Hornstull genom ett tidsperspektiv

Troligtvis tillkom Hornstull på cirka 1660-talet. Kanske var det i samband med att nya Södertäljevägen uppkom. Hornstull, som det hörs på namnet anlades som en tull vid överfarten till Södermalm. Den nya tullen var den största på Södermalm. 1811 då landtullen slopades, erlades här senare alla avgifter vid införande av varor som kom söderifrån till huvudstaden. Tullpaviljongerna byggdes 1770 med ett ståtligt valv.

”Hornstullsporten” eller Liljeholmsbron som den kallades blev med tiden ett mycket stort trafikproblem. I vissa tidningar kunde man finna rubriker som ”Besvärande hinder”, bron beskrevs som urusel och i ett mycket dåligt skick. I och med att det var en flottbro var den mycket känslig för vattnets växlande vattenstånd. ”Särskilt på sensommaren och hösten, då vattenståndet är ytterligt lågt, bildar bron en så brant uppfart till landfästena, att det är nära nog omöjligt att trafikera den med tunga lass, helst som bron oftast är mycket hal. Därjämte har uttryckts farhågor, att bron ej skulle vara tillräckligt bärkraftig för t. ex. så tunga bördor som fullastade automobilvagnar

Tittar man på en karta från mitten av förra seklet, så är Hornstull mest en massa vita fläckar på kartan. Bebyggelsen var mycket sparsam, och var en del av det obebyggda Stockholm. Tobaksodling föekom i stor utsträcking. Passerade man Hornskroken och vägen fram till tullinspektörsbostället vid Hornstull fanns det bara några enstaka kåkar. Mitt emot Reimersholme och Långholmen låg bergsundsfabrikskomplexet. Vid Pålsundet Johannisberg, Lorensberg och Heleneborg som hade en vacker park och allé.

Här tänkte jag sluta min historiska beskrivning av Hornstull - Högalid. Tycker Du att verkar spännande. Det finns massor av bra böcker om området. det finns även en hel del på internet.

Gör ett besök på Du vet att Du är från Hornstull, Högalid när.... och bli en medlem

I dags datum finns det ca. 387 vykort.

Söders stora trafikplats  Hornstull, Hornsplan. Här möttes trafik från alla håll, Spårvagnar, bussar och till och med järnvägstrafk. Trafiken gick till Slussen via Hornsgatan, likaså till Kungsholmen via Västerbron och Västerbroplan. Till sist via Liljeholmsbron till  Gröndal, 

Högalidsgatan och Pålsundsgatan mitt mest kända gatukorsning. Bodde i hörnhuset Högalidsgatan 48, 5 trappor upp, Man ser våra fönster över burspråket i hörnan. Pålsundsgatan var en ändstation för spårvagn nummer 10 som gick till Ropsten. Det var ett fruktansvärt gnisslande i kurvan när spårvagnen kom.

 Högalidsparken. Där har man tillbringat många timmar i sandlådan, gungor ock inte minst i plaskdammen. Parken var stor som en djungel, berg, och stora buskage. Vet inte hur det är idag men då fanns det parklek med trevliga fröknar som höll ordning på oss.

 Liljeholmsbron

Tantolunden min tredje lekplats. Den andra efter Högalidsparken var Långholmsparken.